Som det kan bli ! Klickar in mig på bloggen och läser senaste blogginlägg i tron att det är Sylvia som skrivit det. Inte förrän jag kommer till slutet ser jag att det är Gunnel som har varit i farten med hyllning till sina odlingar på balkongen. Sylvias inlägg ligger som nästsenaste och där ger hon oss en bra inblick i det mesta som rör oss här i kooperativet. Vad har jag då här att göra? - Jo, än en gång "gnälla" om att jag vill välja vems blogg jag ska läsa och inte som nu bli serverad alla på en gång. Jag kan ha fel, men jag kan inte se om någon gjort någon kommentar i tidigare inlägg. Det går att se först när man loggat in. Det är inte alla som vill logga in !! 

När tiden som sanden i timglaset sakta rinner ut gäller det att få fart på projekt "utrensning" - idag har jag tagit farväl av foton och vykort från tid som inte mer än jag själv känner till likväl som trötta vandringskängor och saggiga joggingskor. Fortsättning följer.....

På tal om foto så var jag ikväll tvungen att greppa kameran och fotografera den makalöst, fantastiska, lila/svart/rosa-färgade himlen ovan kooperativ-taken. När solen väljer att vandra vidare är himlen över Bunkeflostrand som vackrast.

 Nu har bloggandet tagit fart - överraskad ser jag att Gunnel gjort ett blogginlägg om TV-kvällen då vi såg Slumdog Millionaire. Klart och koncist redogör hon för antalet tittare - inte som jag som försöker göra så läsaren får lite huvudbry - som vår kära utflyttade Barbro kommenterar mitt förra blogginlägg. Se gärna hennes kommentar. Pssst, Barbro, det var jag som var ensam kvar!

För er som inte sett Slumdog Millionaire (Vem vill bli miljardär?) kan nämnas att filmen har fått en massa utmärkelser; 8 Oscar, 4 Golden Globe och 7 Bafta. Vikas Swarup som har skrivit boken som ligger till grund för filmen tillägnar boken sina föräldrar Vinod och Indra Swarup samt sin farfar Shri Jagadish Swarup som inte längre finns ibland oss. Boken utgiven 2005 och filmen 2008. Sååå, nu har ni fått lite statistik.

Jag är kanske den enda här i huset som inte har någon egen TV. Det är sällan det finns något program som jag verkligen vill se. Tack och lov finns då vår gemensamma TV. Idag använde jag mig av den möjligheten och såg ett reprisprogram, en dokumentär "En svensk sill i Singapore" där jag fick följa Kristoffer Luczaks vardag som chefskock på exklusiva Raffles Hotel. Kristoffer är en av Sveriges mest framgångsrika kockar utomlands. Varför ville jag se det programmet? Joooo, därför att jag för en del år sedan var i Singapore på väg till Nya Zeeland. Och... ett måste för en turist i Singapore är att dricka en eller flera "Singapore Sling" som är Raffles Hotels klassiska drink. Kvällen jag och mina reskompisar var där regnade det obeskrivligt - jag fotograferade en av kvinnorna och det blev ett foto som........ mer om detta får ni veta om ni följer min blogg!

Livet är inte bara TV. Ikväll har jag tack vare grannen och hennes dotter Sara varit och sett och hört Hoffmanns äventyr på Malmö Opera (f d Stadsteatern). Det var sista föreställningen. En härlig stämning i salongen när ensamblen avtackades. Kul att så spontant komma iväg på bra kultur.

Slutligen denna lördag efterlyser jag Sylvia och hennes blogginlägg - var är du? hoppas se dig här!

Oj, oj, oj, det är flera dagar sedan jag var här senast. Det märks eftersom det tog tid innan jag hitta rätt i datordjungeln. Vad skådar då mitt falköga? Felstavat ord i databilden jag har framför mig. Var då? Var då? Jo, i sidans rubrik saknas ett g! Fann också en kommentar till mitt förra blogginlägg. Kul, verkligen kul. 

Kan berätta att jag idag steg upp i ottan för att omgående plocka undan i fönsterkarmarna och bereda väg för aviserad fönsterputsare. Så snart detta var gjort satte jag mig med frukost och dagens SDS. Dagen har därefter löpt på utan att det blivit klarare sikt genom rutorna. Detta är nu inget att gråta över eftersom det sköter himlen om och släpper ner mängder med regnvatten. Om fönsterna putsats hade det varit ogjort arbete. Än en gång bekräftelse på att det ordnar sig, trots allt. 

Avsätter någon timme varje dag till att sortera mina prylar, idag fann jag en liten kartong med en mängd ting insvepta i tidningspapper från 2007. Med intresse slet jag bort omslagspappret och visst blev jag överraskad att återse det jag då packade. Men... under dessa år har jag inte skänkt tingen en tanke och ej heller saknat dem. Nu får de i alla fall göra sin sista resa - till sopen. 

Fann också några kartonger med foto från tiden innan digitalfotograferandet tog överhand. Bland fotona återsåg jag ett makalöst bra foto taget vid en sjöstrand i Guatemala. I kvälls-solen står många av byns kvinnor i vattnet upp till knäna och tvättar sin tvätt. Det omkringliggande landskapet visar grönska samtidigt som man inte kan värja sig för de torra partierna. Kvinnoarbete i gemenskap. Ett annat, anmärkningsvärt bra foto som är taget på en av Galapagos öar visar en annan typ av gemenskap, här är det två goa sjölejonungar som vågat sig fram för att kika på vårt bagage under tiden som vi tar ett dopp i Stilla havet. Att få se dessa djur och vara dem så nära är fantastiskt. Eftersom de inte hotas är de inte rädda. Dagens sista foto fick bli ett som togs en april-dag i Prag. En smal kanal har sin väg mellan gamla hus, borta vid kröken ser man en enkel bro, träden vars grenar hänger ut över bron och vattnet visar kampen mellan vinter och vår, fortfarande ser löven ut att vara på G, den svaga vår-solen får vattnet att glittra förödande charmigt. 

Ja, så kan jag drömma mig bort i minnen under tiden som regnet vräker ner över Sadelmakarebyn. Men.... om ett par timmar börjar Melodifestivalen - årets final. Det ska jag se och höra i kooperativets TV-rum. Undrar vem som mer gör som jag? Den som följer min blogg får veta.