En granne - Tina - satte för ett tag sedan upp ett anslag om att pröva linedans. Och jag tänkte så roligt, men hur ska jag kunna hålla reda på mina långa ben och min avsaknad av koordinationsförmåga? Nåväl, jag kommer nog långt med mitt glada humör och min positiva livsinställning, tänkte jag!!! I går kväll cyklade jag ochTina till Limhamn - i hällande regn (!) och dansade linedansen. Så otroligt kul! Mina stela ben gick stundtals som lärkevingar och min koordinationsförmåga loggades in för att strax därefter logga ut igen! Men herregud så roligt det var! Och så duktiga Tina och jag var, om jag får säga det! Ni skulle sett! En timme och en kvart rörde vi benen bakåt, framåt, åt sidan, med stamp och jag vet inte alla olika steg som den duktiga linedansledaren lärde ut. Och med vilket tålamod. Vi var 13 som dansade och för att det ska fortsätta så måste vi vara minst 20. Så kom igen mina grannar! Häng på - och dansa. Detta är livskvalité på hög nivå! Tack Tina för att du satte upp anslaget. Efter linedansen så cyklade vi hem till Landgången (uppehåll) - och vi var såååå nöjda. Och vi såg oss själva senare i höst bjuda Er alla på uppvisning som Ni sent ska glömma! Att jag i morse knappt kom ur sängen, och knappt kom i kläderna för att inte tala om skorna (!). Grannar, det var det värt nu när jag sitter på jobb och alla kläder är på rätt plats på kroppen och lederna börjar sin återhämtning, och min hjärna skrattar!  Så kom igen - häng på! Men en sak till. Allt detta möjliggjordes av grannarna Lars och Marika! Utan deras insatser hade det aldrig varit möjligt! Det var nämligen mitt matlag och fiskgryta stod på menyn. Vi blev decimerade i gruppen på grund av bl a sjukdom och jag stod i köket själv och anade då att linedansen skull få va för min del. Men så erbjuder sig dessa fantastiska grannar att hjälpa mig i köket och därefter se till att serveringen och disken fungerade utan mig. Jag är så glad för Era insatser och positiva inställning till att jag skulle åka till linedansen! När vi är hemma vid halv nio på kvällen går jag till vårt gemensamma kök och finner det rent, fint och undanplockat, och de har också lagt undan en portion fiskgryta till mig! Ni är sanna kooperatister! Tack. Så kontentan är att det mesta blir möjligt när man hjälps åt!